Det är alltid lite vanskligt att veta när man vågar blogga presenter som man skickat per post, men nu har jag sett på Instagram att Mélyssa både fått och besvarat mitt brev i vilket hennes julklapp var med, så det torde vara fritt fram nu 🙂 Julklappen kom inte fram i tid, för jag trodde att jag hade postat brevet men hittade det cirka två veckor senare i Sigrids ryggsäck 😮 Men men, bättre sent än aldrig, heter det ju.

Precis som min käre make, så är min vän Mélyssa mycket, mycket förtjust i kaffe, så när jag köpte smyckesdelen med koffeinmolekylen för att göra armband till Lejonet, så köpte jag en till med tanken på att göra något även till Mély. Det tog sin lilla tid (lite mer än två år), men så äntligen fick jag knåpat ihop något 🙂 Jag tycker att de här träpärlorna från Panduro är väldigt fina, med sin härliga ådring. Förhoppningsvis tycker Mély likadant 🙂

”Det är ett Eiffeltorn, sånt som du har på ditt halsband, mamma!” var Sigrids kommentar till mina nya armband. Halsbandet hon menade gjorde jag så här års förra året, och jag längtade säkerligen till Paris då, precis som nu. Ännu mer så när min kollega Minna pratar om sin stundande resa dit 😉

Armbanden pysslade jag ihop förra helgen när Lejonet var iväg i Tallinn, medan jag slötittade lite på ”NCIS New Orleans”. De består av krackelerade glaspärlor i vitt och brunt, strasspärlor och en Eiffeltornsberlock.

Jag nämnde ju i inlägget om Maskens turkosa armband att jag hade gjort ett wirearmband också. Nu skall ni få se det också 🙂 Det här är gjort på wiretråd, med pärlor i olika storlekar. De minsta pärlorna är från ett gammalt skärp som jag köpte på rea hos H&M för tjugo år sedan eller så 😉 Den som spar, han har, eller hur? De mellanstora pärlorna köpte jag på Panduro till detta projekt, och de större är från någon utav mina pärlbeställningar online, detsamma gäller för den söta fågeln. Masken tycker ju mycket om småfåglar, så jag tyckte att den passade henne.

Så var det dags för Sigrids fina kusin Emelie att fylla år. Emelie är alltid fruktansvärt gullig mot Sigrid och leker och skojar och busar med henne när vi är på kalas och dylikt, och Sigrid avgudar sin enda tjejkusin, så jag ville göra något speciellt till henne. Jag har vid tidigare tillfälle nämnt att Emelie tycker om lila, så jag valde att göra lila armband åt henne 🙂 Det passade faktiskt väldigt bra, då Emelie bar en lila klänning på födelsedagsfirandet.

Tyvärr lyckades jag dock inte få någon bild på armbanden då de satt på Emelie, så ni får hålla till godo med dessa, som jag tagit ute i naturen. (Sigrid undrade varför jag kom till förskolan med jordiga knän … så kan det gå när mamma försöker vara konstnärlig *fnissar*)

(Pärlor från Easi, Smyckesakuten och Pärlgrossisten)

När jag hittade den här ”connectorn” med en koffein-molekyl hos Pärlgrossisten var jag helt enkelt tvungen att köpa den, för att på något sätt förädla den till ett smycket åt min kaffetokige make. Det krävdes lite funderande för att få till en lämplig lösning, då jag ville göra ett armband, men det kändes som om den hade passat bättre som hänge i ett halsband, med tanke på fästöglornas placering.

Till slut köpte jag läderband på Panduro och valde att fästa i själva molekylen snarare än i fästöglan på ena sidan, så att koffeinet så att säga ligger bättre mot armen, och så fick det bli ett armband. Jag använde mig utav avslutningshylsor från Panduro, ringar som jag hade i mitt förråd och lås från Pärlgrossisten, samt valde att smycka den så att säga överblivna öglan med en brun pärla som jag tyckte passade kaffetemat.