Järbos Julvante 2021 är faktiskt en utav mina favoriter, men den har aldrig blivit bloggad eftersom den är väldigt svår att få snygga foton på. Jag vet inte om det är för att mina färger är lite för intensiva? Men jag gillar dem verkligen, både vantarna och färgerna! Garnet är Svensk Ull 3 tr, men jag är inte helt hundra på vilka färger det var. Jag tror att det är Pine tree green, Falu red och Arctic fox. När jag tittar på vantarna tänker jag att jag måste ha massor utav garn kvar utav det röda och det vita … någonstans bland alla andra garner 😉
Jag har garn till så många projekt, men kanske inte så mycket tid över … Insåg dock förut att jag har åtminstone sju andra stickade grejer som jag inte har bloggat, så jag får försöka återkomma om dem. Alla har det gemensamt att de behöver modellas av mig, jag tror att det är orsaken till att de förblivit oomskrivna 😛 Det är så mycket bättre när man kan använda skönheten Sigrid som modell 😉
Att sticka Järbos julvante har ju blivit en tradition, även om jag egentligen inte alls behöver några nya vantar och fastän jag egentligen alltid har sjutusen andra projekt på gång. Jag kunde inte låta bli i år heller. Samma dag som materialinlägget släpptes for jag iväg till Fynda och handlade garn. Jag hade tur, för de hade precis de färger jag ville ha, trots att de hade långt ifrån alla färger. Färgkombinationen kallade Maja för Vinterro och den innehöll följande garner (Järbo 2tr ull) : 74104, Silver Stream 74108, Ash 74147, Country Walk Jag tycker att färgkombinationen är jättefin! Sedan råkade jag sticka lite annorlunda med färgerna än det var tänkt i hennes förslag, men det är en annan femma. I den version man ser hos Järbo är mönsterfärgen (träd och liknande) mörkgrå, för min del blev det den gröna färgen. Men det blev fint det också, tycker jag 🙂 Min hjärna gick automatiskt till den gröna eftersom det var granar, tror jag … Skulle jag vilja göra en version till så har jag gott om garn över. De brukar säga att man kan göra en vante till om man vänder på färgerna, men jag tror att jag till och med har tillräckligt med bottenfärg kvar för att göra ett par till. Dock tror jag knappast att det kommer att hända. Det finns så mycket annat spännande att sticka 😉
Mönstret var som vanligt tydligt och tämligen enkelt att följa. Själva mönsterstickningen var lite trixig eftersom den inte är symmetrisk på framsidan, så man måste verkligen tänka på att titta på mönstret och räkna och på sina ställen blev det ju långa flotteringar, vilket alltid är lite svårt att få snyggt, men på det hela taget var det inte alltför komplicerat att sticka. Jag TROR faktiskt att jag för en gångs skull har fått mönstret helt korrekt på båda vantarna, men det vet man ju aldrig. Jag avvek en gnutta från originalmönstret i färg vid minskningarna på toppen, men det var ett medvetet val 🙂
Vill ni mina vantar från tidigare år finns de här (2021 års har visst fortfarande inte blivit bloggad …) 2019 2020 2022 2023
Egentligen behövde jag ju inte alls några nya vantar, men som vanligt blev jag alldeles för sugen utav allt försnack om Järbos julvante för att låta bli. Speciellt som vi hade pratat om det på jobbet och min kollega Kajsa också var sugen, då kunde jag inte hålla mig. Eftersom den är stickad i relativt tjockt garn och på ganska tjocka stickor så gick den fort att sticka, vilket var trevligt. Jag var hemma sjuk dagen då första delen släpptes och satt hemma i soffan och stickade i princip hela dagen, så i år var jag ganska bra med i tid i alla fall, även om mitt par inte blev riktigt klart innan jul utan stickades klart under juldagarna.
Min version är stickad i Järbo 4-trådig ull i färgerna Northern Lights och Storsjö Legend. Mönstret hittar ni på Eddna eller Ravelry. När jag skulle fotografera dem såg jag att det hade smugit sig in ett litet fel i mönstret trots att jag varit noggrann, men det syns i alla fall inte så mycket. Jag var tvungen att repa upp en rätt bra bit utav den ena vanten för att jag hade gjort fel redan som det var … mönstret är ju inte förlåtande alls. Det var många i facebookgruppen som hade problem både med resåren och med storleken på vanten, men jag tyckte att den blev rätt så bra.
I december var det dags för Järbo och Maja Karlsson att ha knit-a-long på julvantar igen. Detta var fjärde året som jag hängde på, och jag får nog säga att det går bättre och bättre. Jag inser att 2021 års vante nog aldrig blev bloggad, eftersom bloggen var död på … men det får jag väl ordna någon dag 😉
Både förra och detta året var det många i KAL-gruppen på Facebook som klagade på att vantarna blev alldeles för stora, vilket betyder att de blev alldeles lagom för mig. De är kanske lite stora om man vill ha jättetajta vantar, men jag tycker att tumvantar inte behöver sitta så hårt. Möjligen kunde man ha stickat mudden med en något tunnare sticka så att den blev lite smalare än vanten, men … Jag är bara glad att den blev rätt i storlek. Och jag tycker att den blev ganska jämt och fint stickad, för att vara mig 🙂
Eftersom jag gjorde förra årets vante i väldigt juliga färger ville jag göra något annat i år, så jag valde färgerna Dala blue och Mårbacka pink, och jag tycker att det blev en fin färgkombo. Garnet är Järbo Svensk ull 3-trådig. Mönstret till vanten finns att ladda ned gratis här på Järbos hemsida.
Jag skrev ju i mitt andra Julvanten-inlägg att jag inte hade bloggat 2019s julvantar ännu … Men jag tänkte att det kanske kan vara dags idag. Jag lyckades ta ett foto där det nästan inte syns att vantarna är olika stora. Det är dock stor skillnad, tro mig. Vante #1 blev mycket större än vante #2, vilket ju inte var så lyckat. Jag borde väl försöka att blocka dem till samma storlek, men jag får erkänna att jag är lite orolig att de skarpa färgerna i mudden skall färga av sig på det vita …
Kanske borde jag göra ett försök att sticka ett par nya vantar, för jag tyckte mycket bättre om detta mönster än 2020s, men å andra sidan finns det ju så mycket man vill sticka 😉 Och jag vill minnas att jag fick väldigt ont i händerna av att sticka strukturmönstret i dessa …
Om någon är sugen på att sticka dem finns det fina mönstret av Maja Karlsson att köpa eller ladda ner gratis här. Mina vantar är stickade i Järbos tvåtrådiga ull, färgerna Raspberry rose, Turquoise treat och Natural white.
För andra året i rad har jag varit med på Järbos Julvanten KAL (Knit-A-Long), och nu skall ni få se resultatet. De har varit färdiga ett tag, om jag skall vara ärlig, men jag har inte fått till fotografering utav dem förrän nu. Jag var också i valet och kvalet om jag skulle försöka blocka ut dem till att faktiskt passa mig, men jag anser nog att de är så pass mycket för små att det inte skulle gå, så därför är Sigrid nu glad ägare utav dessa vantar!
Jag brukar ju ha problem med att Maja Karlssons vantar blir lite för små för mig (trots att mina händer inte alls är stora), men eftersom det var många inlägg i julvantegruppen på Facebook som pratade om att muddarna blev jättestora tänkte jag att det kanske skulle gå bra ändå, utan att gå upp i stickstorlek … Det gjorde det inte. Muddarna är lagom till mig, resten är det inte. De är både för smala och för korta. Många stickade förlängning på sina vantar, så jag vet att jag inte var den enda som hade problemet. Till viss del får jag ju skylla mig själv eftersom jag är för lat för att sticka provlappar 😉
De blev i alla fall lika stora 🙂 Det blev inte mina vantar från förra året (Julvanten 2019), vilket är orsaken till att de aldrig har hamnat i bloggen. I övrigt är de dock väldigt fina. Jag tyckte bättre om dem än om dessa, så jag tror inte att jag kommer att bry mig om att sticka ett sådant här par till mig själv … men vi får väl se. Vad tycker ni? Hade ni velat ha ett par? 🙂 De är stickade i Järbo Svensk Ull, färgerna Gotland grey och Falu red. Garnet var nog inte min favorit, jag tyckte att det var lite väl ojämnt spunnet. Det röda var bättre än det grå på den fronten i och för sig …
