Piglet: Fröken Finemang vantar

Jag har stickat ännu ett par vantar 🙂 Faktum är att jag faktiskt har ett par vantar till, som jag inte bloggat om. Haha! Lejonet ställer sig mycket frågande till om man behöver så många vantar … men de är ju så roliga att sticka 😉 Och vantar kan man väl aldrig få för många utav??

Egentligen har jag redan stickat denna modell en gång, men resultatet blev si sådär, så när Maja Karlsson bestämde sig för att ha en ”karantän-KAL” nu i Coronatider, med just dessa vantar, tänkte jag att jag kunde göra ett nytt försök. För den som vill kan mönstret hittas gratis på Ravelry nu, men jag har det ju i den fina Trettiofem vantar-boken.

Jag har stickat mina i Järbo 2 tr ull, färgerna Natural White och Turquoise treat, som jag hade över efter att ha stickat Julvanten 2019 (som alltså inte blivit bloggade ännu). Mitt under stickandet gick en utav mina stickor av, så jag fick vackert köpa nya. Stod länge i affären och valde, men köpte till slut ett par lite dyrare stickor, Ergonomics från Prym, ett val som jag verkligen inte ångrar. De är fantastiska!

Jag kunde förstås inte låta bli att använda världens sötaste modell 😉

Piglet: Sigrids nya halsduk

Nyligen tappade Sigrid bort sin väldigt praktiska lilla halsduk som hon haft sedan hon var bebis. Även om hon oftast inte själv tycker att hon behöver vare sig halsduk eller vantar så tyckte hennes moder att hon behövde en ny halsduk. Sagt och gjort, när jag hittade mysigt garn på Fyndavaruhuset satte jag igång att sticka. Jag gjorde det enkelt för mig, det är bara vartannat varv räta, vartannat varv aviga maskor tills dess att jag tyckte att halsduken var tillräckligt lång 🙂

Garnet heter Velvet och är från Kehrä och jag har stickat på stickor i storlek 5mm.

Piglet: Kompassros-vantar till Faster

Innan jul stickade jag ännu ett par vantar ur Maja Karlssons fina bok ”Trettiofem vantar”. Det blev lite kris ett tag, då mitt grå garn tog slut och jag insåg att det inte alls var att bara beställa ett nytt från Adlibris, eftersom just den färgen (ljusgrå melange, tror jag att den heter) hade utgått. Lyckligtvis fick jag hjälp av en snäll människa som heter Mathilda i Garngruppen på Facebook, som sålde mig ett nystan. Att portot kostade mer än garnet kan vi kanske prata tyst om :/ Garnet är förresten Adlibris eget Baby Merino, det röda är burgundy, men jag tror att även det andra (petrol blå?) har utgått.

Jag vet inte hur tydligt det syns på bilderna, men vantarna blev inte alls lika stora. På den första vanten hade jag dragit åt flotteringarna alldeles för hårt, så den är mindre (den med petrolblå mönster) medans den andra blev mycket jämnare stickad. Jag blockade dem så gott det gick med mina fina vantblockare från Fröken Fyrkant, och Faster – som fick dem i julklapp – verkade vara nöjd med dem, även om hon erkände att den ena var lite besvärlig att få på sig 😉 Jag skulle verkligen inte ge bort något hemstickat till vem som helst, men jag vet att Faster uppskattar arbetet som ligger bakom 🙂

Masken tyckte att jag skulle göra båda vantarna i samma färg, jag tyckte att jag ville ha olika färger (jag tänker att det kan hjälpa en att hålla reda på höger och vänster också 😉 ) – vad tycker ni?

Piglet: Reflexvantar till Masken

Masken nämnde vid något tillfälle att hon skulle vilja ha reflexvantar, och då var jag ju inte sen att hänga på 😉 Jag rotade lite i mitt förråd och hittade lite rosa reflexgarn från Rusta, samt två olika färger utav garnet Molly från Järbo, ett mörkturkost och ett blått. Turkos är Maskens favoritfärg, då den vill man gärna använda 😉

Jag hade inget mönster att gå efter till dessa, så jag har ”frifräst”, som min man skulle säga. Jag tror att Masken blev glad åt sin present (hon fick dem i julklapp); hon säger i alla fall att hon har använt dem 😉 Reflexgarn ger ju inte så mycket synlighet att man kan använda något stickat utav det istället för reflexer, men det är ett bra komplement. Ta han om er ute i trafiken!

Piglet: Vantar Ratatosk

Det har snöat i Göteborg! Precis lagom mycket, dessutom. Det är vitt och vackert och faktiskt precis lagom i temperatur för att vara ute och njuta utav det. Vi tog en promenad  med tillhörande fika vid Gunnebo Slott & Trädgårdar och jag passade på att fotografera mina för dagen färdigstickade Ratatosk-vantar. Även dessa är från Maja Karlssons bok Trettiofem vantar och jag insåg att jag kanske borde ha börjat med dessa, då de var tämligen lättstickade. Till och med fastän jag gjorde det onödigt svårt för mig och stickade mönstret ”bakifrån” på vante nummer två, fastän det visst inte behövdes för den här modellen. Eftersom man behövt göra det på de andra två paren jag stickat ur boken (ni har bara sett ett par ännu …) så förutsatte jag att det skulle göras här också, och läste visst inte så noga. Nåja, det gick ju bra ändå 🙂 Jag tror faktiskt att detta par blev tämligen felfritt 🙂 Det går framåt …

Sigrid modellar dem på de bilder då de sitter på händer, men de är inte i barnstorlek utan passar alldeles utmärkt på mig. De är stickade i Baby Merino från Adlibris, jag tror att färgerna är Petrolium, Burgundy och Off white. Jag använde stickor 3,75 mm för att få dessa vantar lite mindre tajta än dem jag stickat förut.

Piglet: Julklappsvantar till syster Masken

Tordyvelvantarna blev kanske de första mönsterstickade vantar jag postade i bloggen, men faktum är att jag hade stickat ett par mönstervantar innan dess. Det var bara det att Masken skulle få dem i julklapp, så dem kunde jag inte riktigt basunera ut på bloggen. Även mönstret till dessa är gjort utav Maja Karlsson, men finns inte med i hennes bok. De kallas för Brillbeevantarna, och mönstret finns att ladda ner gratis på Brillbees hemsida.

De är stickade i Järbo Lady och jag tror att jag använde stickor av storlek 3,5 men jag är inte helt säker. Helt perfekta blev de då rakt inte, men jag tycker ändå att de blev fina … och Masken verkar mycket förtjust i dem, så jag är nöjd 🙂

 

 

Piglet: Tordyvel-vantar

När jag var hemma sjukskriven några veckor nu under hösten hittade jag en ny passion, nämligen att sticka vantar. Det är faktiskt ganska beroendeframkallande. Jag inser nu att jag visst inte skrivit något inlägg om mina tidigare vantar, men det får väl komma i sinom tid 😉 Jag började med att sticka vantar utan mönster och med en enkel variant av tumme, men sedan köpte jag den fantastiskt vackra boken Trettiofem vantar av Maja Karlsson och gav mig på att sticka mönsterstickning på riktigt, och vante med tumkil 🙂

Boken är full av inspirerande mönster, så det var inte lätt att välja vad man skulle börja med, men till sist fastnade jag för Tordyvel-vantarna. Kanske för att vi just nu för Sigrid läser en väldigt spännande bok som heter ”Kryp”, i vilken det finns en hel del coola skalbaggar, samt att jag tänker på ”Tordyveln flyger i skymningen” som jag minns att vår lärare Ingegerd läste högt för oss i mellanstadiet. (Jag älskade både boken och fröken.)

Jag konstaterade snabbt att tvåfärgsstickning är mycket knepigare än att sticka med bara ett garn, men också väldigt roligt. Jag tycker att mina vantar blev väldigt fina för att vara stickade av en nybörjare, även om de är långt ifrån perfekta. Dessutom är de en aning tajta, så jag antar att jag behöver lära mig det där med att blocka vantarna, som jag läser om överallt … 

Piglet: Hitchhiker sjal

För en halv evighet sedan var det en sjal som poppade upp här och var på Instagram och Pinterest och som jag förälskade mig i, Hitchhiker shawl by Martina Behm. Just då kändes det som om alla höll på med just den sjalen, men långt innan jag var klar med min var nog ”flugan” över … Det visade sig nämligen att sjalen inte alls var virkad, som jag trodde, utan stickad och stickat har jag ju inte gjort på år och dag. Framför allt av anledningen att jag inte är särskilt bra på att sticka. Jag har alltid haft problemet att jag stickar för hårt och att det efter ett varv eller två helt enkelt inte går att fortsätta sticka eftersom det inte går att få igenom stickorna genom maskorna längre …

Hur som helst så funderade jag ett tag, men kunde inte riktigt släppa tanken på den där sjalen så till slut köpte jag mönstret i alla fall och tänkte att ”jaja, då får jag väl testa att sticka då.” Det var på intet sätt något krångligt mönster eftersom det i princip bara är räta maskor (+ en och annan avig maska och några avmaskningar + ökningar), och med lite hjälp utav instruktionsvideor på YouTube kom jag igång … Jag tror att detta var i november 2016 och det var först i början utav 2018 som jag blev klar. I början kunde man sticka många varv åt gången men sedan blev varven bara längre och längre och de flesta gånger orkade jag bara sticka ett i taget, och då tar det lång tid.

Sedan tog det lite tid till innan jag fick fotograferat den också, men nu skall ni få se 😉 Hitchhikershawl-1 Hitchhikershawl-2 Hitchhikershawl-3

Foto av Sofia Gustavsson 🙂