Det vankas snart födelsedag för syster Masken! Detta passade vi på att fira när vi träffades på Påskafton. Masken brukar ju ge mig fina hemgjorda presenter och för en gångs skull fick hon nu något hemgjort utav mig. (Två saker faktiskt, men den andra presenteras senare). För något tag sedan skickade hon mig en bild på Instagram med ett par vantar som hon tyckte hade fin färgkombination och när hon var här och hälsade på senast så tyckte hon att mina Ratatosk-vantar var fina, så jag tänkte att det var en bra idé att göra en kombination och sticka Ratatosk-vantarna (från Maja Karlssons bok Trettiofem vantar) i de där färgerna. Jag tror i alla fall att hon tyckte om dem 😉
I december var det dags för Järbo och Maja Karlsson att ha knit-a-long på julvantar igen. Detta var fjärde året som jag hängde på, och jag får nog säga att det går bättre och bättre. Jag inser att 2021 års vante nog aldrig blev bloggad, eftersom bloggen var död på … men det får jag väl ordna någon dag 😉
Både förra och detta året var det många i KAL-gruppen på Facebook som klagade på att vantarna blev alldeles för stora, vilket betyder att de blev alldeles lagom för mig. De är kanske lite stora om man vill ha jättetajta vantar, men jag tycker att tumvantar inte behöver sitta så hårt. Möjligen kunde man ha stickat mudden med en något tunnare sticka så att den blev lite smalare än vanten, men … Jag är bara glad att den blev rätt i storlek. Och jag tycker att den blev ganska jämt och fint stickad, för att vara mig 🙂
Eftersom jag gjorde förra årets vante i väldigt juliga färger ville jag göra något annat i år, så jag valde färgerna Dala blue och Mårbacka pink, och jag tycker att det blev en fin färgkombo. Garnet är Järbo Svensk ull 3-trådig. Mönstret till vanten finns att ladda ned gratis här på Järbos hemsida.
Årets julklapp var ju ett hemmastickat plagg, så jag tyckte att det var på sin plats att ge just ett sådant till Sigrid. Hon fick ju en tröja en bit innan jul och jag är som bekant inte så snabb på att sticka, så jag satsade på en mössa. Det är ju en ganska lättstickad grej.
Jag hade lite grönt Metallicogarn hemma, som jag handlat på mig hos Hobbii tidigare i år, och barnet älskar grönt så det kändes som en god idé att sticka mössan i det. Hon blev mycket riktigt väldigt glad när hon öppnade paketet.
Mössan är stickad efter mönstret Järbomössan, storlek ”liten vuxen”.
För ett tag sedan stickade jag en ”God morgen-genser” av Pickles till mig själv, efter att ha fått hjälp av fina Moa att hitta ett mönster som passade till garnet som jag precis förälskat mig i, Järbo Cookie Mustard, när jag sprang på det på Fynda. Eftersom jag inte gillar att bli fotograferad har ni visst inte fått se några bilder på den, men jag har använt den ganska mycket. Sigrid ville förstås också ha en 😉
Jag fick chansa lite på storlek och stickstorlek, men med stickor i storlek 6 (5,5 till muddarna) – jag vill minnas att jag använde 8 och 7,5 till min – och storlek XS så blev det ganska bra ändå. Jag glömde visserligen att göra ökning efter den nedre mudden, så tröjan blev inte så vid som den skall vara, men ändå. Ärmarna smalnade jag av innan muddarna mer än vad mönstret sade, men det fick jag göra på min egen tröja också, annars blev de alldeles för stora.
Det är inte utan att tösen blev fin i sin nya tröja! Nu råkar hon ju vara fin alltid, förvisso …
Säg hej till Gregorys surmulna kusin Grethe! Grethe älskar pepparkakor och är därför något mer rundlagd än sin kusin. Hon tycker att det är på tok för kallt så här på vintern och går därför omkring i sin yllekofta mest hela tiden.
Grethe kommer till julen att få flytta hem till vår grodälskande faster 🙂 Hon frekventerar inte internet, så jag vågar lägga ut det här inlägget redan nu, bara för att jag vill visa er denna coola groda! Mer grodor åt folket!
Egentligen borde jag förstås ha stickat klart något utav mina redan påbörjade projekt, men när Instagramflödet plötsigt fylldes utav sockor i oktober kunde jag ju inte låta bli att lägga upp ett par jag också. Egentligen hade jag tänkt sticka ett par till mig själv, men eftersom jag inte hade rätt garn så blev de lite mindre än planerat … Tur att de passar till Sigrid i alla fall! Den lilla är förstås mycket nöjd med att hennes mamma inte riktigt kan det här med att anpassa mönster efter garn och liknande (konstaterade att det inte gick att byta ut Järbos Raggi mot Adlibris Socki, de är INTE lika tjocka). Färgkombinationen kanske inte blev världens bästa, men annars tycker jag nog att jag lyckades riktigt bra med de här sockarna. Kan rekommendera mönstret, som finns som gratismönster hos Järbo, det var lätt att följa – och är man osäker på något moment kan man ju alltid kolla på någon instruktionsvideo på YouTube. Det har räddat mig många gånger!
Dessa är alltså stickade av Adlibris Socki – färgerna Deep Forest och Dark Grey Det är dock väldigt svårt att ta fina bilder på sockar, tycker jag! 🙁
Under hela sommaren var den en söt liten stickad groda som poppade upp i mitt flöde på Instagram hela tiden. Det var många som stickade grodor och många som tog roliga bilder på grodorna i olika kläder och situationer. Till slut kunde jag förstås inte motstå frestelsen att också jag försöka mig på att sticka en dylik groda.
Det var faktiskt inte lika svårt som jag trodde. Mönstret från DotpebblesKnits var tydligt och bra och innehöll egentligen inte några krångligheter. Kan du sticka räta och aviga maskor samt göra ökningar och minskningar så kan du sticka den söta grodan! Yay! Till mitt första försök hade jag inte några riktiga ögon. Den blev okej ändå, men jag ville göra ett försök till. (Sigrid har adopterat den första, så ni behöver inte oroa er, den får kärlek!) Med riktiga ögon blev den sååå söt, tycker jag! Och så ser den lite härligt grumpy ut! Det kommer säkert att komma uppdateringar, om jag lyckas tillverka några tillbehör till honom, men här är han i alla fall. Herr Gregory Groda! Som för övrigt tycker att det bästa som finns är att slå upp saker i sitt stora groduppslagsverk. Människor är han lite smått skeptisk till, eftersom det står i hans uppslagsverk att vissa människor – de franska – äter grodor 😉
Min färgglada tröja, stickad efter Hobbiis mönster Rigmor Blus, har varit klar ett tag nu, men inte blivit fotograferad … När vi var i Göteborg förra helgen tog jag hjälp av syster Masken med den saken. Tyvärr var det ju undertecknad som fick vara modell och då blev ju resultatet därefter. Om det är något jag inte är så är det fotogenisk 🙁
Hoppas att ni kan bortse från modellen och se att tröjan faktiskt är riktigt fin 😉 Färgerna blir man alldeles glad av, tycker jag, och att det glittrar gör ju inte saken sämre! Garnet är Hobbii Universe i färgen Supercluster och jag skulle säga att jag behövde två och ett halvt nystan för att få tröjan färdig (storlek M).
Järbo släppte nyligen ett nytt gratismönster av den begåvade Maja Karlsson, ”tofflor Tinne”. Meningen är att de skall stickas i Järbos Raggi, men eftersom jag har en massa Socki-garn hemma valde jag att använda mig utav det istället. Jag hade ett i julfärger, så jag ville göra ett par jultofflor 🙂
I ärlighetens namn är jag inte helt förtjust i de ”fläckiga” partierna utav garnet, men färgerna är ju fina. Jag funderar också på om jag gjorde rätt vid hälpartiet, för jag fick nog inte riktigt så mycket hålmönster som Maja … dessutom stod det ngt om aviga maskor som jag nog missade 😉 Det kanske är bäst att jag gör ett par till … Passformen är i alla fall väldigt bra (jag har stickat en storlek större på bredden än på längden, som jag brukar) och jag har lärt mig något nytt – icord-avmaskning 🙂
Dessutom är det alltid kul att göra ett mindre projekt, som blir färdigt hyfsat snart … och som man kan använda. Just nu har jag LIA och får inte mycket pysslande gjort alls, så då passade det ännu bättre med ett litet projekt.
Jag har haft en idé i mitt huvud en längre tid, att jag ville sticka ett par vantar inspirerade av de fina tekoppar vi fick en gång i tiden utav Malin och Stanley när de hälsade på oss i Myshuset.* Men så har det ju varit många andra projekt igång, plus att jag inte precis visste hur jag skulle göra för att få till mönstret …
I vintras hittade jag Lettlopi-garn i väldigt passande färger på Fynda, som jag köpte hem och tänkte att jag skall … så blev det liggande i några månader … men så satt jag en dag framför en föreläsning och skissade lite på hur jag skulle få till mönstret … och till slut gav jag mig på att sticka.
Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med resultatet! Förutom att jag ju aldrig får min stickning helt jämn (och det syns några orange/gula trådar genom det bruna garnet på sina ställen) blev det i princip som jag hade tänkt mig. Det är en skön känsla 🙂 Jag har ju haft idén i huvudet så länge, så det var kul att det gick att genomföra! På bilden i mitten är vantarna blockade, de andra två bilderna är innan blockning.
Jag googlade på tekopparna och upptäckte att kopparna hör till en servis som heter Arabesque och tillverkas av Denby. Jag har sett att det t ex finns en jättefin sockerskål och tekanna till, som jag absolut är sugen på (även fast vi inte har plats för något mer porslin). Men det är ju vintage, så i vilket fall som helst så får man i så fall hoppas på att springa på det någonstans … Titta här så kan ni se vilka fina saker det finns: https://mrpottery.co.uk/collections/denby-arabesque
* Saknar Myshuset. Hoppas att de nya ägarna är snäll mot det. Det är säkert fina blommor på väg upp i trädgården nu, och finns säkert massa skojiga grenar att elda upp …
Ni kanske minns att jag stickade raggtossor till min faster? Eftersom de var roliga att sticka passade jag på att sticka ett par till Masken i julklapp också, naturligtvis i ett garn som gick lite i turkost. Garnet är Socki från Adlibris, i färgen Caribbean Blue. Mönstret är från Järbo och ni hittar det här.
Idag skulle vi egentligen ha träffat Masken (och lite fler vänner) för att utomhus fira Hannas fyrtioårsdag med lite överraskningslunch, men … nu blir det ingenting med det. Solen skiner, det är inte alltför kallt, vi hade fixat varma kläder och present var ordnad via Lisa … och så går Sigrid och blir förkyld. Så nu får vi vackert stanna hemma … I ett större sammanhang är det förstås inte en katastrof, men just nu är det svårt att inte känna sig besviken. Vi hade ju verkligen sett fram emot detta. Nåja, c’est la vie …
Jag skrev ju i mitt andra Julvanten-inlägg att jag inte hade bloggat 2019s julvantar ännu … Men jag tänkte att det kanske kan vara dags idag. Jag lyckades ta ett foto där det nästan inte syns att vantarna är olika stora. Det är dock stor skillnad, tro mig. Vante #1 blev mycket större än vante #2, vilket ju inte var så lyckat. Jag borde väl försöka att blocka dem till samma storlek, men jag får erkänna att jag är lite orolig att de skarpa färgerna i mudden skall färga av sig på det vita …
Kanske borde jag göra ett försök att sticka ett par nya vantar, för jag tyckte mycket bättre om detta mönster än 2020s, men å andra sidan finns det ju så mycket man vill sticka 😉 Och jag vill minnas att jag fick väldigt ont i händerna av att sticka strukturmönstret i dessa …
Om någon är sugen på att sticka dem finns det fina mönstret av Maja Karlsson att köpa eller ladda ner gratis här. Mina vantar är stickade i Järbos tvåtrådiga ull, färgerna Raspberry rose, Turquoise treat och Natural white.
Vantar kan man ju aldrig får för många utav, brukar jag hävda 😉
Här är ännu ett par som jag har stickat från boken Trettiofem vantar*, denna gången en modell som heter Löftet. Det var kanske inte helt optimalt att sticka dem i två olika flerfärgade garner, men … Det här var ett fall av ”man tager vad man haver”. Att det kommer gröna maskor med jämna mellanrum i mönstret blir inte lika tydligt när även det vita garnet innehåller stråk utav andra färger, men men … Det blev ganska bra ändå, tycker jag 🙂 Min stickjämnhet lämnar tyvärr fortfarande något att önska, men jag hoppas att jag kan bli bättre med tiden. Speciellt övergångarna mellan stickorna är ju lite tricksiga att få snygga, framför allt i sidorna. Om någon har ett bra tips, do tell!
För andra året i rad har jag varit med på Järbos Julvanten KAL (Knit-A-Long), och nu skall ni få se resultatet. De har varit färdiga ett tag, om jag skall vara ärlig, men jag har inte fått till fotografering utav dem förrän nu. Jag var också i valet och kvalet om jag skulle försöka blocka ut dem till att faktiskt passa mig, men jag anser nog att de är så pass mycket för små att det inte skulle gå, så därför är Sigrid nu glad ägare utav dessa vantar!
Jag brukar ju ha problem med att Maja Karlssons vantar blir lite för små för mig (trots att mina händer inte alls är stora), men eftersom det var många inlägg i julvantegruppen på Facebook som pratade om att muddarna blev jättestora tänkte jag att det kanske skulle gå bra ändå, utan att gå upp i stickstorlek … Det gjorde det inte. Muddarna är lagom till mig, resten är det inte. De är både för smala och för korta. Många stickade förlängning på sina vantar, så jag vet att jag inte var den enda som hade problemet. Till viss del får jag ju skylla mig själv eftersom jag är för lat för att sticka provlappar 😉
De blev i alla fall lika stora 🙂 Det blev inte mina vantar från förra året (Julvanten 2019), vilket är orsaken till att de aldrig har hamnat i bloggen. I övrigt är de dock väldigt fina. Jag tyckte bättre om dem än om dessa, så jag tror inte att jag kommer att bry mig om att sticka ett sådant här par till mig själv … men vi får väl se. Vad tycker ni? Hade ni velat ha ett par? 🙂 De är stickade i Järbo Svensk Ull, färgerna Gotland grey och Falu red. Garnet var nog inte min favorit, jag tyckte att det var lite väl ojämnt spunnet. Det röda var bättre än det grå på den fronten i och för sig …
Idag är det vinter i Falkenberg! Jag tror att vi har fått mindre mängd snö än vad större delen av västkusten fick, men det är snö! Även om vi bara hittade en liten kulle och det bara var lite snö har Sigrid i alla fall fått åka pulka. Och hon hittade en annan tjej att bygga snögubbe med, så hon var lycklig. Att eftermiddagen dessutom innebar en lekdejt (även om jag inte får kalla det dejt för henne 😉 ) med bästisen gjorde detta till en av de bästa dagarna på länge i hennes värld, skulle jag säga.
Under promenaden till bästisen passade jag på att ta några bilder på henne i den mössa jag precis fått klart till henne. Det är egentligen den tredje mössan jag stickar, eftersom jag först stickade en till mig och sedan en till Lejonet, men nu blir Sigrids mössa den första som hamnar i bloggen … Det är ju hon som är lättast att få att stå modell 😉 Sötare modell hittar man inte någonstans, tycker jag! <3 Och hon är mycket förtjust i sin nya mössa, vilket är roligt!
