Säg hej till Gregorys surmulna kusin Grethe! Grethe älskar pepparkakor och är därför något mer rundlagd än sin kusin. Hon tycker att det är på tok för kallt så här på vintern och går därför omkring i sin yllekofta mest hela tiden.
Grethe kommer till julen att få flytta hem till vår grodälskande faster 🙂 Hon frekventerar inte internet, så jag vågar lägga ut det här inlägget redan nu, bara för att jag vill visa er denna coola groda! Mer grodor åt folket!
Egentligen borde jag förstås ha stickat klart något utav mina redan påbörjade projekt, men när Instagramflödet plötsigt fylldes utav sockor i oktober kunde jag ju inte låta bli att lägga upp ett par jag också. Egentligen hade jag tänkt sticka ett par till mig själv, men eftersom jag inte hade rätt garn så blev de lite mindre än planerat … Tur att de passar till Sigrid i alla fall! Den lilla är förstås mycket nöjd med att hennes mamma inte riktigt kan det här med att anpassa mönster efter garn och liknande (konstaterade att det inte gick att byta ut Järbos Raggi mot Adlibris Socki, de är INTE lika tjocka). Färgkombinationen kanske inte blev världens bästa, men annars tycker jag nog att jag lyckades riktigt bra med de här sockarna. Kan rekommendera mönstret, som finns som gratismönster hos Järbo, det var lätt att följa – och är man osäker på något moment kan man ju alltid kolla på någon instruktionsvideo på YouTube. Det har räddat mig många gånger!
Dessa är alltså stickade av Adlibris Socki – färgerna Deep Forest och Dark Grey Det är dock väldigt svårt att ta fina bilder på sockar, tycker jag! 🙁
Under hela sommaren var den en söt liten stickad groda som poppade upp i mitt flöde på Instagram hela tiden. Det var många som stickade grodor och många som tog roliga bilder på grodorna i olika kläder och situationer. Till slut kunde jag förstås inte motstå frestelsen att också jag försöka mig på att sticka en dylik groda.
Det var faktiskt inte lika svårt som jag trodde. Mönstret från DotpebblesKnits var tydligt och bra och innehöll egentligen inte några krångligheter. Kan du sticka räta och aviga maskor samt göra ökningar och minskningar så kan du sticka den söta grodan! Yay! Till mitt första försök hade jag inte några riktiga ögon. Den blev okej ändå, men jag ville göra ett försök till. (Sigrid har adopterat den första, så ni behöver inte oroa er, den får kärlek!) Med riktiga ögon blev den sååå söt, tycker jag! Och så ser den lite härligt grumpy ut! Det kommer säkert att komma uppdateringar, om jag lyckas tillverka några tillbehör till honom, men här är han i alla fall. Herr Gregory Groda! Som för övrigt tycker att det bästa som finns är att slå upp saker i sitt stora groduppslagsverk. Människor är han lite smått skeptisk till, eftersom det står i hans uppslagsverk att vissa människor – de franska – äter grodor 😉
Min färgglada tröja, stickad efter Hobbiis mönster Rigmor Blus, har varit klar ett tag nu, men inte blivit fotograferad … När vi var i Göteborg förra helgen tog jag hjälp av syster Masken med den saken. Tyvärr var det ju undertecknad som fick vara modell och då blev ju resultatet därefter. Om det är något jag inte är så är det fotogenisk 🙁
Hoppas att ni kan bortse från modellen och se att tröjan faktiskt är riktigt fin 😉 Färgerna blir man alldeles glad av, tycker jag, och att det glittrar gör ju inte saken sämre! Garnet är Hobbii Universe i färgen Supercluster och jag skulle säga att jag behövde två och ett halvt nystan för att få tröjan färdig (storlek M).
Järbo släppte nyligen ett nytt gratismönster av den begåvade Maja Karlsson, ”tofflor Tinne”. Meningen är att de skall stickas i Järbos Raggi, men eftersom jag har en massa Socki-garn hemma valde jag att använda mig utav det istället. Jag hade ett i julfärger, så jag ville göra ett par jultofflor 🙂
I ärlighetens namn är jag inte helt förtjust i de ”fläckiga” partierna utav garnet, men färgerna är ju fina. Jag funderar också på om jag gjorde rätt vid hälpartiet, för jag fick nog inte riktigt så mycket hålmönster som Maja … dessutom stod det ngt om aviga maskor som jag nog missade 😉 Det kanske är bäst att jag gör ett par till … Passformen är i alla fall väldigt bra (jag har stickat en storlek större på bredden än på längden, som jag brukar) och jag har lärt mig något nytt – icord-avmaskning 🙂
Dessutom är det alltid kul att göra ett mindre projekt, som blir färdigt hyfsat snart … och som man kan använda. Just nu har jag LIA och får inte mycket pysslande gjort alls, så då passade det ännu bättre med ett litet projekt.
Jag har haft en idé i mitt huvud en längre tid, att jag ville sticka ett par vantar inspirerade av de fina tekoppar vi fick en gång i tiden utav Malin och Stanley när de hälsade på oss i Myshuset.* Men så har det ju varit många andra projekt igång, plus att jag inte precis visste hur jag skulle göra för att få till mönstret …
I vintras hittade jag Lettlopi-garn i väldigt passande färger på Fynda, som jag köpte hem och tänkte att jag skall … så blev det liggande i några månader … men så satt jag en dag framför en föreläsning och skissade lite på hur jag skulle få till mönstret … och till slut gav jag mig på att sticka.
Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med resultatet! Förutom att jag ju aldrig får min stickning helt jämn (och det syns några orange/gula trådar genom det bruna garnet på sina ställen) blev det i princip som jag hade tänkt mig. Det är en skön känsla 🙂 Jag har ju haft idén i huvudet så länge, så det var kul att det gick att genomföra! På bilden i mitten är vantarna blockade, de andra två bilderna är innan blockning.
Jag googlade på tekopparna och upptäckte att kopparna hör till en servis som heter Arabesque och tillverkas av Denby. Jag har sett att det t ex finns en jättefin sockerskål och tekanna till, som jag absolut är sugen på (även fast vi inte har plats för något mer porslin). Men det är ju vintage, så i vilket fall som helst så får man i så fall hoppas på att springa på det någonstans … Titta här så kan ni se vilka fina saker det finns: https://mrpottery.co.uk/collections/denby-arabesque
* Saknar Myshuset. Hoppas att de nya ägarna är snäll mot det. Det är säkert fina blommor på väg upp i trädgården nu, och finns säkert massa skojiga grenar att elda upp …
Ni kanske minns att jag stickade raggtossor till min faster? Eftersom de var roliga att sticka passade jag på att sticka ett par till Masken i julklapp också, naturligtvis i ett garn som gick lite i turkost. Garnet är Socki från Adlibris, i färgen Caribbean Blue. Mönstret är från Järbo och ni hittar det här.
Idag skulle vi egentligen ha träffat Masken (och lite fler vänner) för att utomhus fira Hannas fyrtioårsdag med lite överraskningslunch, men … nu blir det ingenting med det. Solen skiner, det är inte alltför kallt, vi hade fixat varma kläder och present var ordnad via Lisa … och så går Sigrid och blir förkyld. Så nu får vi vackert stanna hemma … I ett större sammanhang är det förstås inte en katastrof, men just nu är det svårt att inte känna sig besviken. Vi hade ju verkligen sett fram emot detta. Nåja, c’est la vie …
Jag skrev ju i mitt andra Julvanten-inlägg att jag inte hade bloggat 2019s julvantar ännu … Men jag tänkte att det kanske kan vara dags idag. Jag lyckades ta ett foto där det nästan inte syns att vantarna är olika stora. Det är dock stor skillnad, tro mig. Vante #1 blev mycket större än vante #2, vilket ju inte var så lyckat. Jag borde väl försöka att blocka dem till samma storlek, men jag får erkänna att jag är lite orolig att de skarpa färgerna i mudden skall färga av sig på det vita …
Kanske borde jag göra ett försök att sticka ett par nya vantar, för jag tyckte mycket bättre om detta mönster än 2020s, men å andra sidan finns det ju så mycket man vill sticka 😉 Och jag vill minnas att jag fick väldigt ont i händerna av att sticka strukturmönstret i dessa …
Om någon är sugen på att sticka dem finns det fina mönstret av Maja Karlsson att köpa eller ladda ner gratis här. Mina vantar är stickade i Järbos tvåtrådiga ull, färgerna Raspberry rose, Turquoise treat och Natural white.
Vantar kan man ju aldrig får för många utav, brukar jag hävda 😉
Här är ännu ett par som jag har stickat från boken Trettiofem vantar*, denna gången en modell som heter Löftet. Det var kanske inte helt optimalt att sticka dem i två olika flerfärgade garner, men … Det här var ett fall av ”man tager vad man haver”. Att det kommer gröna maskor med jämna mellanrum i mönstret blir inte lika tydligt när även det vita garnet innehåller stråk utav andra färger, men men … Det blev ganska bra ändå, tycker jag 🙂 Min stickjämnhet lämnar tyvärr fortfarande något att önska, men jag hoppas att jag kan bli bättre med tiden. Speciellt övergångarna mellan stickorna är ju lite tricksiga att få snygga, framför allt i sidorna. Om någon har ett bra tips, do tell!
För andra året i rad har jag varit med på Järbos Julvanten KAL (Knit-A-Long), och nu skall ni få se resultatet. De har varit färdiga ett tag, om jag skall vara ärlig, men jag har inte fått till fotografering utav dem förrän nu. Jag var också i valet och kvalet om jag skulle försöka blocka ut dem till att faktiskt passa mig, men jag anser nog att de är så pass mycket för små att det inte skulle gå, så därför är Sigrid nu glad ägare utav dessa vantar!
Jag brukar ju ha problem med att Maja Karlssons vantar blir lite för små för mig (trots att mina händer inte alls är stora), men eftersom det var många inlägg i julvantegruppen på Facebook som pratade om att muddarna blev jättestora tänkte jag att det kanske skulle gå bra ändå, utan att gå upp i stickstorlek … Det gjorde det inte. Muddarna är lagom till mig, resten är det inte. De är både för smala och för korta. Många stickade förlängning på sina vantar, så jag vet att jag inte var den enda som hade problemet. Till viss del får jag ju skylla mig själv eftersom jag är för lat för att sticka provlappar 😉
De blev i alla fall lika stora 🙂 Det blev inte mina vantar från förra året (Julvanten 2019), vilket är orsaken till att de aldrig har hamnat i bloggen. I övrigt är de dock väldigt fina. Jag tyckte bättre om dem än om dessa, så jag tror inte att jag kommer att bry mig om att sticka ett sådant här par till mig själv … men vi får väl se. Vad tycker ni? Hade ni velat ha ett par? 🙂 De är stickade i Järbo Svensk Ull, färgerna Gotland grey och Falu red. Garnet var nog inte min favorit, jag tyckte att det var lite väl ojämnt spunnet. Det röda var bättre än det grå på den fronten i och för sig …
Idag är det vinter i Falkenberg! Jag tror att vi har fått mindre mängd snö än vad större delen av västkusten fick, men det är snö! Även om vi bara hittade en liten kulle och det bara var lite snö har Sigrid i alla fall fått åka pulka. Och hon hittade en annan tjej att bygga snögubbe med, så hon var lycklig. Att eftermiddagen dessutom innebar en lekdejt (även om jag inte får kalla det dejt för henne 😉 ) med bästisen gjorde detta till en av de bästa dagarna på länge i hennes värld, skulle jag säga.
Under promenaden till bästisen passade jag på att ta några bilder på henne i den mössa jag precis fått klart till henne. Det är egentligen den tredje mössan jag stickar, eftersom jag först stickade en till mig och sedan en till Lejonet, men nu blir Sigrids mössa den första som hamnar i bloggen … Det är ju hon som är lättast att få att stå modell 😉 Sötare modell hittar man inte någonstans, tycker jag! <3 Och hon är mycket förtjust i sin nya mössa, vilket är roligt!
Som ni kanske har förstått så har jag fastnat i stickträsket 😉 Nu stickar jag ju inte så fasligt fort, så jag producerar inte några enorma mängder grejer (till skillnad från vissa som postar i Garngruppen på Facebook, de kan inte göra annat än att sticka + sticka jättefort), men lite grand blir det ju i alla fall. Då kan man passa på att göra något att ge bort i julklapp, till någon som man vet uppskattar en handgjord gåva. En sådan person är min faster, som blev väldigt glad för sina stickade vantar förra året.
Eftersom hon alltså fick något att värma händerna med förra året, tänkte jag att det var dags att värma fötterna i år. Jag hittade ett trevligt mönster på raggtossor och plockade fram lite glittrigt sockgarn i form av Socki Glam: Shooting star från Adlibris, och satte igång. Det var ett lättstickat mönster, så om man är nybörjare kan man nog testa på det 🙂 Nu ligger tossorna inslagna i ett paket under vår gran och väntar på att få värma fasters fötter 🙂
Förra året stickade jag vantar, detta året stickar jag sockar 😉 Kanske borde jag sticka fler vantar, för nu hittar jag knappt några utav dem längre. Ni har kanske insett att jag gillar Soft raggi? Det är ett väldigt härligt garn att sticka med, och så blir det lagom varma sockar för folk med inte alltför kalla fötter 😉 Detta är färgen ”Purple Print”.
Efter att ha stickat två sockar ville jag dock sticka mig något som mer liknade tofflor, så jag modifierade mönstret till Rabarbersockan. Jag har stickat enligt mönstret (stl 40-41 på bredden, stl 36-37 på längden) hela foten, men gjorde vad som skulle bli en volang sedan. Någonstans måste jag ha gjort något tokigt, för en volang blev det ju inte riktigt, men åtminstone en lite dekorativ rullkant 😉 Jag skulle nog ha gjort som sist och gjort bredden efter st 38-39 som senast, för dessa blev lite stora, men de är väldigt sköna, måste jag säga. Det passar bra att ha ett par tossor nu när det börjar bli kallare.
När det är som allra varmast postar jag raggsockor 🙂 Jag har under de senaste månaderna försökt mig på att sticka sockor, istället för vantar, då jag ju börjar få lite för många utav de senare. Jag har testat två olika varianter av sockor, men båda i Järbo Soft Raggi (Bamboo raggi). Det är inte precis samma garn, även om kulörerna är ganska lika (det har varit slut i lager på de roligare färgerna när jag beställt från Adlibris, men nu har jag några roligare på lager också …).
Det ena paret, som var mitt första försök, är det som är helt i grått, och är stickat uppifrån och ned med en så kallad afterthought heel. Jag tror att man kan säga en instickad häl på svenska. Där lämnar man plats för hälen då man stickar själva sockan, och stickar i den sist, ungefär som man gör med tummen på en vante. Jag upplevde dock att just hälen blev lite stel och hård på den modellen. Det kan ju vara mitt stickande det är fel på förstås … Mönstret jag använde var från Järbo och finns här.
Det andra paret (det med mer färgvariationer) är jag mer nöjd med, och det är stickat från tån och uppåt. Att göra själva tån var lite svårt, den görs med en s.k. Judy’s magic cast on, och jag hade lite svårt att få till den först … men det gick 🙂 Jag stickade den efter Maja Karlssons Järbo-mönster Rabarbersockan, dock utan färgbyte och med något kortare skaft än originalet, då jag inte hade mer än ett nystan garn. Jag anpassade mönstret efter mina korta och breda fötter genom att sticka bredden enligt storlek 38-39 och länden efter storlek 36-37, vilket blev helt perfekt för mig.
De här vantarna stickade jag till min käre make för länge sedan, men de har visst aldrig blivit visade här i bloggen 😉 De är stickade i Järbo Big Verona, som är flerfärgat, så det blir randigt av sig själv. Jag måste dock säga att jag är nöjd med hur bra ränderna matchar varandra på de båda vantarna, med tanke på att det är tämligen slumpvis 🙂
