Den första virkade figuren som jag föll för inne hos Lalylala var en urgullig kameleont. Jag skickade över bilden till systern för att hon skulle få se hur söt den var. Hon i sin tur visade den för svågern, som har en liten kärlek till ödlor, och han sade att en sån hade han kunnat tänka sig att få.
Då det ganska snart var dags för svågern att fylla år bestämde jag mig snabbt för att köpa ett mönster och sätta igång och virka en till honom. Jag köpte mönstret och fick en nedladdningsfil med en gång. Som tur var hade jag garner i bra färger hemma, så jag kunde sätta igång och virka på direkten. Jag hade inte exakt de färger som mönstret angav, men jag tyckte att en mörkare grön faktiskt blev finare. Den pastellfärg hon angav på mönstret passar nog bättre om man skall göra den till ett litet barn.
Det här var ett riktigt roligt mönster att virka efter, och hon som gjort det är väldigt noga med detaljerna. I de flesta fall så är ju amigurumisarna snarlikt uppbyggda , med ett runt huvud och kropp där mönstret inte skiljer så mycket emellan. Men det här mönstret började med en triangel och sen virkade man hela vägen till svansen i ett svep (minus fötter, ögon och krage). Den var lite kämpig att fylla med vadd, men tillslut blev det riktigt bra. Det är nog den amigurumi jag gjort som har blivit hårdast stoppad.
Den blev så otroligt söt när den blev klar!!! Och den ser sådär lurig ut som kameleonter verkligen brukar göra. De ser alltid så skyldiga ut, precis som att de nyss gjort något riktigt busigt. Den har små söta ”tumvantsfötter”, som kameleonter har, tyvärr fick jag inte riktigt med det på bild.
Det var roligt att se hur glad svågern blev för sin present.
Masken: En lurig kameleont
Svara