Piglet: Julklappsvantar till syster Masken

Tordyvelvantarna blev kanske de första mönsterstickade vantar jag postade i bloggen, men faktum är att jag hade stickat ett par mönstervantar innan dess. Det var bara det att Masken skulle få dem i julklapp, så dem kunde jag inte riktigt basunera ut på bloggen. Även mönstret till dessa är gjort utav Maja Karlsson, men finns inte med i hennes bok. De kallas för Brillbeevantarna, och mönstret finns att ladda ner gratis på Brillbees hemsida.

De är stickade i Järbo Lady och jag tror att jag använde stickor av storlek 3,5 men jag är inte helt säker. Helt perfekta blev de då rakt inte, men jag tycker ändå att de blev fina … och Masken verkar mycket förtjust i dem, så jag är nöjd 🙂

 

 

Piglet: Tordyvel-vantar

När jag var hemma sjukskriven några veckor nu under hösten hittade jag en ny passion, nämligen att sticka vantar. Det är faktiskt ganska beroendeframkallande. Jag inser nu att jag visst inte skrivit något inlägg om mina tidigare vantar, men det får väl komma i sinom tid 😉 Jag började med att sticka vantar utan mönster och med en enkel variant av tumme, men sedan köpte jag den fantastiskt vackra boken Trettiofem vantar av Maja Karlsson och gav mig på att sticka mönsterstickning på riktigt, och vante med tumkil 🙂

Boken är full av inspirerande mönster, så det var inte lätt att välja vad man skulle börja med, men till sist fastnade jag för Tordyvel-vantarna. Kanske för att vi just nu för Sigrid läser en väldigt spännande bok som heter ”Kryp”, i vilken det finns en hel del coola skalbaggar, samt att jag tänker på ”Tordyveln flyger i skymningen” som jag minns att vår lärare Ingegerd läste högt för oss i mellanstadiet. (Jag älskade både boken och fröken.)

Jag konstaterade snabbt att tvåfärgsstickning är mycket knepigare än att sticka med bara ett garn, men också väldigt roligt. Jag tycker att mina vantar blev väldigt fina för att vara stickade av en nybörjare, även om de är långt ifrån perfekta. Dessutom är de en aning tajta, så jag antar att jag behöver lära mig det där med att blocka vantarna, som jag läser om överallt … 

Piglet: Hitchhiker sjal

För en halv evighet sedan var det en sjal som poppade upp här och var på Instagram och Pinterest och som jag förälskade mig i, Hitchhiker shawl by Martina Behm. Just då kändes det som om alla höll på med just den sjalen, men långt innan jag var klar med min var nog ”flugan” över … Det visade sig nämligen att sjalen inte alls var virkad, som jag trodde, utan stickad och stickat har jag ju inte gjort på år och dag. Framför allt av anledningen att jag inte är särskilt bra på att sticka. Jag har alltid haft problemet att jag stickar för hårt och att det efter ett varv eller två helt enkelt inte går att fortsätta sticka eftersom det inte går att få igenom stickorna genom maskorna längre …

Hur som helst så funderade jag ett tag, men kunde inte riktigt släppa tanken på den där sjalen så till slut köpte jag mönstret i alla fall och tänkte att ”jaja, då får jag väl testa att sticka då.” Det var på intet sätt något krångligt mönster eftersom det i princip bara är räta maskor (+ en och annan avig maska och några avmaskningar + ökningar), och med lite hjälp utav instruktionsvideor på YouTube kom jag igång … Jag tror att detta var i november 2016 och det var först i början utav 2018 som jag blev klar. I början kunde man sticka många varv åt gången men sedan blev varven bara längre och längre och de flesta gånger orkade jag bara sticka ett i taget, och då tar det lång tid.

Sedan tog det lite tid till innan jag fick fotograferat den också, men nu skall ni få se 😉 Hitchhikershawl-1 Hitchhikershawl-2 Hitchhikershawl-3

Foto av Sofia Gustavsson 🙂